blomstrade den vediska kulturen över hela nutida Indien, Sydostasien, Pakistan, Afghanistan, Iran och de övriga asiatiska länderna, vilka samtliga styrdes av en enda kejsare. Denna kejsare dominerade vanligtvis de andra kungarna och såg till att fred och välstånd rådde i hela riket. De bästa kejsarna var ytterst mäktiga kungar och samtidigt lärda hängivna till den Högste Herren. Efter kejsarens eller kungens död, övertogs tronen av den äldste sonen – om ministrarna också ansåg att valet var det rätta. Samhället var således byggt på det starka ledarskapet hos fromma kungar, vilka strängt efterlevde de religösa principerna och inte tolererade några brott mot Guds lagar. Detta andligt baserade samhälle gav alla sina medlemmar möjlighet till ett fridfullt och lyckligt liv.

Dåtidens samhälle var känt som varnashrama-dharma och var det förhärskande samhällssystemet under tusentals år. Samhället grundade sig på den vediska litteraturen (dvs de heliga skrifterna), vilken innehåller kunskap som förmedlats av den Högste Herren Själv. Den andliga vägledningen i samhället gavs av heliga personer, brahmaner, vilka lärde de andra samhällsmedlemmarna att följa Guds lagar. Kungarna som styrde samhället följde instuktionerna som gavs av dessa lärda brahmaner, varför deras styre tillfredställde alla samhällets medlemmar.

Det vediska samhället grundade sig på ett efterföljande av Guds lagar, så som de återgavs i den vediska litteraturen och så som de förstods av heliga brahmaner och kungar. Kungen var beroende av brahmanerna, vilka vägledde kungen i enlighet med de principer som gavs i skrifterna. Samhällets lagliga grundval utgjordes av skriften Manu-samhita, dvs de lagböcker som getts av Manu, den främsta mänskliga varelsen. Brahmanerna hämtade principerna för sitt styre från sådana skrifter, och kungen följde deras råd, samtidigt som han givetvis använde sitt sunda förnuft och anpassade sig efter tid, plats och omständighet.

Brahmanerna mottog sin kunskap genom lärljungesuccessionen, dvs raden av andliga mästare som följer genom tiden. En brahmana lärde sig på detta sätt den vediska litteraturen från en annan brahmana, vilken agerade i egenskap av hans andlige mästare för att undervisa honom i andligt liv. På detta sätt kommer den vediska kunskapen ned genom tidernas lopp, oförändrad och utan avbrott, från en andlig mästare till den därefter följande andlige mästaren. Detta kallas för en lärljungesuccession. 

Då samhället leddes så väl av de lärda och heliga brahmanerna och styrdes så skickligt av kungarna, så var invånarna fullständigt tillfredsställda. De hade allt som var nödvändigt för ett framgångsrikt liv, och de var skyddade mot fientliga element genom härskarens militära styrka. Detta vediska samhälle fortlevde under flera tusen år.

DEN VEDISKA KULTURENS FALL

På grund av tidens oöverstigliga inflytande förfaller allting till sist, varför också det vediska samhällssystemets renhet och makt började minska. Denna tidsålder är den mörkaste av dem alla, och den förstör gradvis människans alla goda egenskaper. Då brahmanernas degenererades och kungarnas makt minskade började samhällsstrukturen falla samman. Även om det förekom vissa perioder av relativt välstånd, så var den allmänna tendensen att den vediska kulturen var på tillbakagång. Denna tendens har stått sig fram till den nutida historiens början. På grund av kungarnas svaghet lyckades främmande angripare erövra delar av detta "Stor-Indien” och lägga dem under sig. Detta visade sig första gången när mogulerna kom från länderna i Mellanöstern och började dominera Indien. Deras styre varade i ett par hundra år.

Under mogulperioden myntades ordet ”hindu”. När mogulerna kom landvägen från Persien för att plundra Indiens rikedomar, slog de läger på floden Sindus norra strand. De kallade alla indierna på andra sidan floden ”sindus”. På grund av en språklig defekt har de som talar arabiska svårt att korrekt uttala s-ljudet, varför namnet ”sindu” blev ”hindu”, och detta namn kom att bestå. På så sätt blev indierna kända som hinduer, dvs efterföljare av den vediska kulturen, trots att detta namn inte återfinns någonstans i den vediska litteraturen. Dagens hinduer är i själva verket efterföljare av den vediska kulturen, och den vediska religionen (hinduismen) kvarstår som den tredje största religionen efter islam och kristendomen.

Med tiden avtog också mogulernas inflytande, och i sitt sökande efter råmaterial och billig arbetskraft utökade i stället britterna sin närvaro i Indien. Tack vare den ekonomiska makt britterna vann genom sin överlägsna förvaltning, tog de gradvis makten över landet. När britterna införde kristna ideal i ett samhälle som redan var starkt influerat av den islamiska religionen, gick den kraft som återstod i den vediska kulturen nästan förlorad.