Här finns också ett liknande exempel. När Yamaraja frågade Maharaja Yudhisthira om vad som var det mest fantastiska i världen, så svarade han: ”Det mest fantastiska är att man ser att ens fader, vänner och släktingar är döda utan att man själv behöver gå igenom det och i stället tror man att man ska leva för evigt”. Man tror aldrig att man själv ska dö en dag också; precis som ett djur som aldrig tänker på att han ska bli slaktad nästa gång. Han är nöjd med att bara äta gräs.

”Min far är död, min mor är död, han är död, hon är död. Därför kommer jag också att dö. Men vad finns det efter döden? Jag vet inte.” Detta är problemet. Människor tar inte problemet på allvar men Bhagavad-gita förklarar att detta är den sanna utbildningen. Den sanna utbildningen är att ifrågasätta varför döden kommer trots att vi inte vill dö. Det här räknas som den viktigaste frågan. Vi vill inte bli gamla. Varför kommer ålderdomen? Vi har många problem men detta är summan och huvudproblemet av alla.

För att kunna lösa detta problem rekommenderar Herren Caitanya Mahaprabhu människor att sjunga Hare Krishna. Så fort vårt hjärta är renat med hjälp av att sjunga ett Hare Krishna mantra, så kommer en stor del av vår problematiska materiella existens att försvinna. Hur försvinner den? När vi renar vårt hjärta kommer vi att inse att vi inte tillhör den materiella världen. Eftersom människor kopplar ihop sig med den materiella världen tänker de,” jag är från Indien, jag är från England. Jag är ditt och jag är datt.” Men om någon sjunger Hare Krishna mantra, kommer han att förstå att han inte är den materiella kroppen.” Jag tillhör inte den materiella kroppen eller den materiella världen. Jag är en andesjäl, som är en del av Gud. Jag står i samband med Honom för alltid och jag har ingenting att göra med den materiella världen.” Det här kallas för frigörelse, d v s kunskap. Om jag inte har någonting med den materiella världen att göra, då är jag befriad. Och denna kunskap kallas för brahma-bhuta.